…never stops.

Ja nä vad ska man säga.
Knuffade ut cabben för en tid sedan för att göra plats åt min garagegranne så han kunde färdigställa sin sommarbil. Cabben var det ändå väntetid på så varför inte. Först så fick jag ta lite packtejp och tejpa skarvarna så allt för mycket vatten inte skulle regna in, nu i efterhand så visade det sig faktiskt ha varit effektivt. Var inte vidare mycket vatten i bilen alls att prata om.

Men, helgen som var spenderade jag med att jobba men lyckades på lördagen ta mig upp till Luleå. Hade ramlat över en Ford Escort -91 combicupe eller vad man ska kalla den.
Hade i 2 veckor innan detta varit i kontakt med ägaren som tyckte att det var för rätt ändamål som hans ford skulle offras så han tog bort annonsen och höll bilen åt mig.

Gjort som sagt så åkte jag upp och hämtade bilen enligt överenskommet, den gick ju som ett skott med tanke på att det är en liten 1.6 liters motor…denna kan jag plocka delar ur.

Väl hemma så började man demonteringen på söndagen, ont omedveten om problemen som väntade.

Finns som sagt en motor att plocka om jag skulle ledsna på monstret i cabben på hela 1.4L med meksprut så kan ja alltid kasta i denna värsting på 1.6L Fuelinjection…. lät som en trött folkracebil påvägen hem… Vrom Vrom.

Börjat rycka inredningen, säten och dörrsidor borta. Dom var riktigt fina med tanke på den bristande kvalitet som gällde där på 80-talet. Förvisso är reservdelsbilen från -91  men det är fortfarande en 80-talskonstruktion och tillverkning krasst sett så… är de egentligen skit. Men men nu var det ju i rätt bra skick så nog gnällt om det, nu börjar ju det riktiga gnället.

Dörrsidorna är på plats, gick hyfsat smidigt och bra. Passade utan problem och passade på att utnyttja tillfället för att smörja elhissarna o  ljudisolera dörrarna lite. Original är det bara nå plast men jag flyttade över skrotet från donatorbilen, lär ju hjälpa föga men få väl inbilla mig själv när jag kör den sen att det faktiskt gör skillnad 😛

Nya lyktor på plats, nu är de problemet löst iaf, “bara resten kvar”…

 

Dags för baksätet. Original så är det inte delat baksäte på cabben, tänkte att de e väl skit samma… vore väl bara coolt om man kunde och ja tror det var huvudordet i negativ ton.. “OM”.

Problem 1:

 

Eftersom att det är delat baksäte så sitter dej ju ett 3e stag i donatorbilen, ingenting stämde. De satt högre och i en annan vinkel. Hur löser man det då?
Självklart var det monterat med pressverktyg så fram med vinkeljohan och kapa sönder bultningen. Söka och gräva i “bra att ha lådan” så med lite brickor så var vi i fas igen… trodde jag….

Upptäcker då när jag kontrollerar infästningarna i sidorna att de har andra hål och andra vinklar. Vad att göra? Jo bulta lös de som sitter i cabben och borra om hålen, tur att det inte e härdat gjutjärn iaf.

Väl på plats efter diverse inpassningar så inser jag att donatorsätets låsklackar för att hålla fast sätet i uppfällt läge sitter uppe i hörnen medans cabbens original sitter i mitten bakom. “Det får framtischrille lösa” säger ja högt o skrockar lite lätt… ont oventande om att problem nr 2 kommer nu så viker jag upp sätet och….

…skriker “HELVETES )(#”&%¤#)=%”  …. ah jag nerkallar då åter igen lite mörka demoner över denna bil. Sätet är för stort. Överdelen av ryggen kliver utåt dvs in i cabben som tydligt syns på bilden medans original här viker inåt. Utöver detta så är ryggen för hög med ca 5-7cm (ögonmåttat) som gör att även som det hade varit smalt nog upptill så hade inte cabben gått hela vägen ner pga tvärgående bärstagen mellan sidorna bak/upptill på cabben hade tagit i övre delen av stolsryggen. Bulta lös skiten och kasta ut. en hel eftermiddag åt helvete.

Sätter mig på förartröskeln lite lagomt less och uppgiven med kniven i högsta hugg och pillar i en liten rostfläck som är baktill på passagerargolvet… den enda rostfläcken för övrigt…. sitter o funderar o tänker att det är inte de värsta som kunde ha hänt ändå. Det där kan ja ju lösa kreativ som jag är frågan är bara hur… och så händer det som jag inte vill ska hända. Kniven kliver igenom golvet.

Nu ringer jag skjuts som kan hämta mig i garaget för nu är jag less.
Jag kliver upp, hämtar vinkeljohan och ja… det är bara att inse. Vinkelslipen är inget kirurgiskt instrument. Finlira och göra det vackert är lite av en utopi med detta verktyg speciellt i denna vinkel så plåten som ryker är mer än nödvändigt men det blir enkelt sen när plåten ska dit.

 

Nu gör jag helg, åker hem och beställer en ny cabb. Nästa vecka dvs efter helgen den 16e hämtas en ny gastub till svetsen sen så blir det att börja svetsa golv, skärmar och front samt montera cabb sen skall bilen på besiktning.

//Bitter kille